Svansklädda barn som identifierar sig som djur representerar det skrämmande och okända för vuxna. Åttondeklassister på skolbesök på Nationalbaletten skrek förolämpningar och kastade grejer mot dansarna. Har tonåringar något att göra på teatern? Håller artificiell intelligens på att bli det Frankensteins monster som vi själva skapar?

Barn som identifierar sig som djur, therianer, slänger sig med ett språk som retar upp vuxna. Det är lek, men en allvarlig, mer inlevande handling. Vega Adsten ställer sig frågan varför barn inte får leka djur, och varför upprör det vuxna så mycket? Går det att göra på ett sätt så alla är nöjda?

Konsttestarna för oväsen och är problematiska i teatersalongerna. Det är ett olöst problem, hur får vi bukt på tonåringar på teatern, går det ens att ha dem där? Joel Forsbacka resonerar kring skandalen på Baletten, konstnärlig fostran och vem som svikit vem när ungdomar förstör en konstupplevelse för sig själva och andra.

Elmer Bäck har sett Guillermo del Toros Frankenstein. Monstret är snyggt och snällt, medan det teknologiska monster vi människor skapat löper amok i vår vardag. Vi har tre år på oss innan AI:n börjar se oss som myror - vem är monstret då?